You are here
Home ›Urvalskalkriterier för ärenden och stilguide för sammanfattning
Inledning
EDAL (European Database of Asylum Law) är en internetbaserad databas med rättspraxis från 17 EU-medlemsstater som uttolkar flykting- och asyllag. Nationella experter rekryteras i varje medlemsstat med uppgift att välja ut lämpliga ärenden, sammanfatta och märka dem samt att ladda upp dem till databasen.EDAL-sammanfattningar utarbetas på det språk domen ursprungligen avkunnades, översätts till engelska och förses med en länk till originalversionen av domen om denna finns tillgänglig.
Målsättning med databasen – målgrupp
Den rättspraxis som lagras på EDAL är till nytta i det berörda landet men också på europeisk nivå. I vissa länder gör EDAL nationell juridik tillgänglig på internet, vilket inte har varit fallet tidigare i ett öppet och hanterbart format.
Mer generellt är målsättningen med databasen att främja harmonisering av medlemsstaternas tolkningar av EU:s direktiv och förordningar samt att uppmuntra till ett mer ingående samarbete mellan praktiserande jurister över hela EU.
Dess primära målgrupp är beslutsfattare på alla nivåer, politiskt ansvariga, icke-statliga organisationer, rättstillämpare samt anställda i relevant stat, i relevanta europeiska och internationella organisationer och myndigheter.
Inkluderade EU-direktiv och EU-förordningar
- Direktiv om asylförfaranden 2005/85/EG och 2013/32/EU
- Skyddsdirektivet 2004/83/EG och 2011/95/EU
- Direktivet om mottagningsvillkor 2003/9/EG och 2013/33/EU – i vissa länder innefattar detta direktiv en analys av den juridik som hanterar arbetsrätt och administrativa beslutsfattare åtskilt från asylbeslutande myndighet. Dessa beslut är relevanta endast där de tydligt faller under de kriterier som specificeras nedan.
- Direktivet om familjeåterförening 2003/86/EG – detta direktiv gäller inte endast flyktingar, men tolkningen av detsamma bidrar generellt i lika hög grad när det används i flyktingärenden. Genom undantag från artikel 8 gäller det första stycket inte flyktingar, vilket inte heller det tredje stycket i artikel 4, punkt 1, gör. Ärenden som särskilt avser dessa bestämmelser är inte relevanta för flyktingärenden.
- Återvändandedirektivet 2008/115/EG – detta direktiv har allmän tillämpning och har inga specifika band till processer som rör flyktingskydd och subsidiärt skydd. Ärende rörande detta direktiv kan bortses från om det, i den nationella expertens åsikt, inte har särskild betydelse och står i samband med de skyddssökandes situation.
- Dublin-förordningen 343/2003 och 604/2013 – Dublin III-förordningen genererar stora mängder ofta faktaspecifik juridik som utvecklas snabbt och som härrör från flera olika förvaltningsorgan. EDAL fokuserar därför primärt på ärenden som rör implementering eller tolkning av själva förordningen eller som följer eller tar hänsyn till betydelsefulla ärenden i Europadomstolen eller Europeiska unionens domstol, som till exempel: Ärende C‑245/11 K v Bundesasylamt; C-493/10 N.S. v Secretary of State for the Home Department; C-411/10 M.E. and others v. Refugee Applications Commissioner; ECtHR Application No. 30696/09 M.S.S. v. Belgium and Greece.
Ärenden som är relevanta för dessa instrument kan inte citera dem direkt, men de kommer hursomhelst att inkluderas i EDAL när de är centralt tillämpliga för ärendets huvudinnehåll. Relevanta bestämmelser är märkta under termen “Tillämpliga EU-lagbestämmelser”.
Ärenden som rör andra lagstiftande instrument, till exempel Traffickingdirektivet, tas också med i undantagsfall när dessa är av grundläggande vikt för CEAS övervägande.
Nationella experter
EDAL:s nationella experter måste ha ingående kunskaper i nationell juridik, nationella lagar och nationella förfaranden i sina respektive land, men också vara bekanta i allmänhet med de ärenden som redan finns på EDAL. Detta är av nödvändigt för att:
- Undvika duplicering
- Kunna identifiera och sammanfatta ärenden som omkullkastar, utmärker eller på annat sätt bestrider ett ärende som redan finns på EDAL
- Kunna uppnå konsekvens och jämförelse inom och över jurisdiktioner.
Ingående kunskap och EDAL-nyckelord och CEAS-instrumentens bestämmelser är också nödvändig för att korrekt kunna rubricera och märka sammanfattningar korrekt, så att jämförelse mellan jurisdiktioner på så sätt uppmuntras.
Vägledande principer för val av ärende
A. De ärenden som väljs måste ha en betydande juridisk påverkan, dvs. där en betydande rättsfråga diskuteras och beslutsfattarens slutledning är uppenbar och lärorik. Detta kan till exempel omfatta ärenden som har bidragit till förändringar av politik på nationell nivå. Det är viktigt att säkerställa att ärenden väljs på denna grundval, vare sig de anses vara för eller emot sökanden, så att databasen fortsatt visar en korrekt och balanserad bild av juridiken på nationell nivå.
B. Ärenden som väljs kan:
- Indikera utveckling eller tillbakagång i den nationella tolkningen av en EU-bestämmelse
- Ånyo bekräfta den inhemska tolkningen av en EU-bestämmelse
- Inrikta sig på tillämpningen eller tolkningen av en kontroversiell eller sällan undersökt EU-bestämmelse
- Eventuellt fungera som ett bra eller dåligt exempel för andra stater
- Bli beslutade baserat på bestämmelser i nationell lag som avviker från EU-normen
- Vara tydligt påverkade av eller hänvisa till beslut från andra EU-jurisdiktioner
- Granska EU-regelverkets utsträckning eller implementeringsmetod för faktorer till inhemsk lagstiftning.
C. Ärenden ska återspegla Europadomstolens och Europeiska unionens domstols beslut, i förekommande fall.De kan:
- Baseras på eller implementera ett specifikt europeiskt beslut
- Indikera divergens från ett specifikt europeiskt beslut
- Vara sannolika att ge upphov till Europadomstolens eller Europeiska unionens domstols tillämpning/referens från nationell nivå
- Granska hur Europadomstolens och Europeiska unionens domstols rättspraxis tolkas av nationella domstolar, och/eller
- Följa upp Europadomstolens och Europeiska unionens domstols domar.
D. Ärenden kan accentueraskyddsluckor i medlemsländer eller påvisa förekomster där medlemsstater har upprätthållit striktare normer än vad som krävs i EU-lag. Det är också viktigt att komma ihåg andra källor för asyllag och flyktinglag i medlemsländer. Till exempel har alla medlemsstater undertecknat 1951 års Genèvekonvention angående flyktingars rättsliga ställning, medan många har ratificerat FN-fördrag som FN-konventionen mot tortyr.Viktiga ärenden gällande tillämpning av UNHCR:s riktlinjer ska också representeras.
E. Ärenden ska INTE:
- Begränsas till beslut i högre rättsinstanser.Förutsatt att beslutets juridiska påverkan kan antas vara betydande och bidra till paneuropeisk förståelse för EU:s asylregelverk, kan ärenden från domstolar eller semijuridiska organ prövas tillsammans med dem från högre rättsinstanser. Hursomhelst, eftersom databasen innehåller rättspraxis omfattar den inte förvaltningsorgans förstainstansbeslut. Ärenden från lägre instanser eller domstolar som innehåller en intressant rättsfråga och därefter omkullkastas av högre instans kan inkluderas om det tydligt anges att beslutet omkullkastades.
- Beröra endast landsspecifik information om ursprungsländer.Rättspraxis som inriktar sig på hur beslutsfattare tar itu med eller bedömer information om ursprungsländer kan tas med, till exempel när beslutsfattare ställer upp tydliga principer som ska tillämpas vid utvärdering av ursprungsländer. Databasen är en förvaringsplats för ärenden som behandlar rättsfrågor snarare än fakta.
- Beröra endast ärendespecifik bedömning av trovärdighet.Ärenden i vilka en betydande del av beslutet ägnas till bedömning av trovärdighet är generellt inte av värde och återger normalt inte bestämmelserna i EU-lag. Hursomhelst, ärenden som närmare utvecklar principer om bevisbördan och bevisnivån samt fördelar med tvekan, eller som lägger fram den text som ska infrias av de sökande, är av intresse och kan inkluderas.
- Interimistiska eller andra beslut som inte innehåller någon rättsfråga.
Stilguide
Eftersom databasens målgrupp är skiftande och EU-omfattande ska det språk som används vara tillgängligt för alla användare. Nedanstående riktlinjer ska följas:
- Säkerställ att tydliga och koncisa formuleringar används i hela ärendesammanfattningen och att sammanfattningen är strukturerad och organiserad
- Undvik omständliga konstruktioner som till exempel: ”Domare X hade åsikten att ...” eller ”Domstolen tog under övervägande om ...”
- Undvik latinska begrepp
- Undvik terminologi och juridisk fraseologi som är landsspecifik, till exempel ska brittiska och irländska ärendesammanfattningar vara tillgängliga för dem som endast är bekanta med romersk rätt
- Använd frasen ”‘sökande från land x”
- Använd frasen ”sökanden” snarare än ”Fru X”
- Använd positiva formuleringar och undvik passiva formuleringar om möjligt
- Säkerställ konsekvens och korrekthet vid beskrivning: beskriv ärendet som ansökan, överklagan etc. och inblandade personer som sökande, klagande etc.
- Anonymisera sammanfattningen genom att ta bort alla referenser till sökandens namn och adress samt namn och adress för personer hos vilka de bor eller på annat sätt har associationer till.
- Originaldomen som den uppladdades/länkades till måste också anonymiseras helt och hållet i enlighet med EU-lag och enligt den standard som krävs av relevant inhemsk lagstiftning.
Ärendesammanfattningar ska inte överstiga 1000 ord såvida det inte är absolut nödvändigt, och de får aldrig överstiga 1350 ord. Sammanfattningar behöver inte innefatta alla aspekter eller frågor i det valda ärendet, men de ska innefatta dem som är betydelsefulla och relevanta för målsättningen med databasen.
Använda nyckelord
Det är nödvändigt med korrekt och konsekvent användning av nyckelord är för att kunna upprätthålla konsekvens mellan olika ärenden och för att länka till CEAS terminologi, som underlättar komparativ analys. Alla EDAL-nyckelord härrör från terminologi som används i direktiv och förordningar eller av andra officiella källor som UNHCR och Internationella organisationen för migration. De ska användas i den inledande sammanfattningen och texten i varje ärendesammanfattning. Till exempel ska termen ”ensamkommande barn” användas istället för ”åtskilt barn”, termen ”mottagningsenhet” istället för ”flyktingförläggning” och termen ”internt skydd” istället för ”internt flyktalternativ” etc.
Ärandesammanfattningsmall
En särskild mall tillhandahålls för förberedande av ärendesammanfattningar. Nationella experter måste strikt följa denna mall för att konsekvens ska kunna säkerställas i hela databasen. Arbetet har redan påbörjats med administrationsdelen av denna webbplats, som när den är färdig kommer att underlätta direktuppladdning av sammanfattningar på internet med samma format.
Landsöversikt
Landsöversikten innehåller en översikt över nationella juridiska ramverk för ansökningar, beslut och överklaganden gällande asyl och subsidiärt skydd, inklusive följande punkter:
- Var lämnar individer in asylansökningar (vid gränsmyndigheten, till immigrationstjänstemän, till polisen eller till utsedd asylinstans/asylkontor) när de anländer? Kan individer ansöka när de är i förvar?
- Förklaring av respektive romersk rätt eller anglosaxisk rätt.
- Administrativa eller juridiska beslutsfattare i asylfrågor: struktur, sammansättning, uppgift, kontradiktoriskt system, undersökningssystem.
- Strukturer och mekanismer för överklagan.
- Suspensiv verkan för överklaganden.
- Rätt till legalt ställföreträdandeskap och tillgång till rättshjälp.
- Alla särskilda juridiska villkor som uppträder regelbundet i relevant rättspraxis och som är landsspecifik.
Landsöversikter kräver periodiskt återkommande granskning för att man ska kunna säkerställa att dessa är aktuella, särskilt med omarbetningen av CEAS-lagstiftningen i minne. Ändringar måste avspegla till exempel:
- Förändringar som utförts i strukturer på nationell nivå till följd av nationell eller internationell utveckling, eller
- Åtgärder för att underteckna och införliva originalet och omarbeta direktiv och förordningar.