Sverige - Migrationsöverdomstolen, 6 oktober 2009, UM 8628-08

Beslutande stat:
Sökandes ursprungsland:
Avgörandedatum:
06-10-2009
Målnummer:
UM 8628-08
Annat målnummer::
MIG 2009:27
Court:
Migrationsöverdomstolen (Kammarrätten i Stockholm)
National / Other Legislative Provisions:
Fourth Geneva Convention 1949
Fourth Geneva Convention 1949 - Art 3
Additional Protocol I 1977
Additional Protocol I 1977 - Art 1
Rome Statute of the ICC
Rome Statute of the ICC - Art 8.2(f)
Sweden - Utlänningslagen (Aliens Act) (2005:716) - Chapter 4 Section 2
Printer-friendly versionPrinter-friendly version
Rubrik: 

Detta mål gällde kriterier som måste uppfyllas för att fastställa förekomsten av en intern väpnad konflikt. Det ansågs att det förekom en inre väpnad konflikt i Somalias huvudstad Mogadishu, vid tidpunkten för detta beslut utan att det fanns ett internt skyddsalternativ. Sökanden ansågs därför i behov av skydd.

Fakta: 

En somalisk sökande från Midgan klanen som bodde i Mogadishu sökte asyl i Sverige den 9 juli 2007. Han grundade sin ansökan på den våldsamma allmänna situationen i Mogadishu och framhöll också att hans klan var obeväpnad och oförmögen att skydda sina medlemmar. Han greps 2006 av de islamiska domstolarnas förbund och dömdes till spöstraff. Hans fru hade också varit utsatt för våldtäktsförsök.

Han nekades flyktingstatus trots att han tillhörde en klan blev erkänd som tillhörighet till en viss samhällsgrupp. Den behandling han hade lidit var inte av en intensitet som uppfyllde konventionen krav och han hade inte visat att det förelåg en risk att han skulle utsättas för förföljelse vid ett återvändande.

Det personliga hotet mot honom var inte tillräckligt för att bevilja asyl bygger på alternativa skydd grunder enligt den svenska utlänningslagen 4 kap 2 § punkt 1 (en välgrundad fruktan för dödsstraff eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning). I punkt 2 anges att skyddet kan beviljas i fall av en internationell eller intern väpnad konflikt eller på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet, när en sökande känner en välgrundad fruktan att utsättas för allvarlig skada.
(Kommentar: Om en person anses vara på flykt från en intern väpnad konflikt krävs inte individuella skäl men om det råder "andra svåra motsättningar" måste det finnas ett samband mellan det individuella hotet och de svåra motsättningarna som finns i ursprungslandet).

 
Beslut och överväganden: 

Migrationsöverdomstolen konstaterade att Elgafaji beslutet i EU-domstolen framhöll att det inte är ett absolut krav att hot måste riktas specifikt mot sökanden på grund av hans personliga omständigheter. I situationer av urskillningslöst våld kan en person genom sin blotta närvaro löpa risk att utsättas för allvarliga hot.

När det gäller inre väpnad konflikt konstaterade domstolen att det inte fanns någon tydlig definition av begreppet i internationell humanitär rätt. Varken 1949 års Genèvekonventionernas gemensamma artikel 3 eller tilläggsprotokollet (1977) innehåller en definition av begreppet. Men protokoll nämner faktiskt vilka icke-internationella konflikter det gäller för. Dessa är konflikter som äger rum på territoriet tillhörande en part i konventionen mellan dess egna styrkor och upproriska väpnade grupper eller andra organiserade grupper som är under ansvarsfullt ledarskap och som har kontroll över delar av sitt territorium och kan ordna sammanhängande och samordnade militära operationer samt tillämpa protokollet. Protokollet förutsätter således att regeringsstyrkorna deltar i konflikten och även att rebellerna har någon territoriell kontroll. Det Internationella Röda Korset drog slutsatsen i sin skrivelse "Hur skall begreppet" väpnad konflikt "tolkas enligt internationell humanitär rätt?" mars 2008, att det är en längre väpnad konflikt mellan väpnade regeringsstyrkor och en eller flera väpnade grupper eller mellan väpnade grupper och som äger rum på territoriet i en stat. Det måste finnas ett minimum av intensitet och de berörda parterna måste uppvisa ett minimum av organisation.

Ytterligare vägledning kan sökas i den internationella brottmålsdomstolen (ICC) jugoslaviska Tribunal mål om ICTFY, åklagare mot Dusko Tadic där domstolen konstaterade att:

"En väpnad konflikt existerar när det finns en användning av vapenstyrka mellan stater eller utdragna väpnade konflikter mellan statliga myndigheter och organiserade väpnade grupper eller mellan sådana grupper inom en stat"

Från artikeln 8:2 i ICC är det tydligt att icke-internationella konflikter står i fokus och inte situationer som har uppstått på grund av inre oroligheter eller spänningar, såsom upplopp, enskilda eller sporadiska våldshandlingar eller andra sådana handlingar.

Migrationsöverdomstolen kom fram till att en intern väpnad konflikt inte kan uteslutas i en stat enbart på grund av att kravet i protokollet från 1977 om territoriell kontroll inte är uppfyllt. Det kan inte heller krävas att regeringsstyrkor är inblandade i konflikten eftersom detta skulle innebära att personer från en ”misslyckad” stat inte skulle ha samma möjligheter som andra att söka internationellt skydd.

Domstolen konstaterade att det föreligger en inre väpnad konflikt enligt den svenska utlänningslagen om följande villkor är uppfyllda:

1. Konflikterna mellan befolkningsgrupper innebär utdragna och pågående konflikter mellan väpnade regeringsstyrkor och en eller flera organiserade väpnade grupper eller mellan två eller flera sådana grupper som kämpar mot varandra.

2. Konflikten går utöver vad som kan klassas som inre oroligheter eller sporadiska eller isolerade våldshandlingar.

3. Våldet måste vara urskillningslöst och så allvarligt att det finns goda skäl att anta att en civilperson enbart genom hans / hennes närvaro skulle löpa en verklig risk att utsättas för allvarliga och personliga hot mot liv eller lem.

Migrationsöverdomstolen ställde då frågan: Kan en inre väpnad konflikt fastställas i endast  en del av ett land? Det hänvisades till den tyska domstolen beslut (BVERwG 10 C 43.07) från juni 2008 där det angavs att en intern väpnad konflikt kan förekomma endast i en del av ett land om kriterierna för väpnad konflikt är uppfyllda bara där. Även i Elgafaji fallet CJEU användes uttrycket "den berörda regionen." Domstolen övervägde då om en inre väpnad konflikt kunde begränsas till platser som normalt inte betraktades som regioner eller områden. I detta sammanhang hänvisades till det brittiska fallet HH & andra (Mogadishu: väpnade konflikter: Risk) Somalia mot Secretary of State for Home Department, CG [2008] UKAIT 00.022 från januari 2008 om Mogadishu. Den brittiska domstolen konstaterade att förekomsten av en väpnad konflikt berodde i huvudsak på en bedömning av de faktiska omständigheterna som var till hands. Domstolen gjorde också en skillnad mellan där konflikten ägde rum och frågan om inom vilket område den internationella humanitära rätten är tillämplig (det bredare området kring Mogadishu och sedan TFG basen i Baidoa). Det brittiska beslutet ansågs vara relevant eftersom en rättslig myndighet i ett annat land som är bunden av samma internationella rättsliga förpliktelser som Sverige och för vilka samma EU-bestämmelserna gäller hade bedömt att det var möjligt och relevant i juridiska termer att begränsa ett geografiskt område för en intern väpnad konflikt till staden Mogadishu.

Migrationsöverdomstolen ansåg att befolkningen i Mogadishu och inte minst dess betydande strategiska roll som byggde på den senaste tillgänglig landinformation samt den kraftiga nedgången i respekten för mänskliga rättigheter i maktkampen ytterligare gav stöd till denna slutsats.

När det gäller intern flykt konstaterade domstolen att det var i första hand Migrationsverkets skyldighet att bevisa att det fanns ett alternativ. Detta hade inte anförts av Migrationsverket och det var över domstolens mening att inga sådana alternativ fanns.

Utfall: 

Sökanden betraktades som en person i behov av skydd på alternativa grunder eftersom det rådde en intern väpnad konflikt. Sökanden beviljades status som alternativt skyddssökande enligt kapitel 4 § 2 i utlänningslagen.

Observations/Comments: 

Beslutet motsäger ett tidigare beslut från Migrationsöverdomstolen under 2007 då det gällde frågan om det rådde intern väpnad konflikt i Irak samt utökar möjligheterna att erhålla skydd. I det tidigare beslutet betraktades kravet på territoriell kontroll som avgörande. (Se MIG 2007:30) Det nu aktuella beslutet konstaterade att en inre väpnade konflikt rådde då i större delen av Somalia, förutom Puntland och Somaliland