ECRE is currently working on redeveloping the website. Visitors can still access the database and search for asylum-related judgments up until 2021.
Sverige - Migrationsöverdomstolen, 3 augusti 2016, UM6579-15
Beslutande stat:
Sökandes ursprungsland:
Avgörandedatum:
03-08-2016
Court:
Migrationsöverdomstolen
Relevant Legislative Provisions:
European Union Law > EN - Dublin III Regulation, Council Regulation (EC) No. 604/2013 of 26 June 2013 (recast Dublin II Regulation) > Article 18
European Union Law > EN - Dublin III Regulation, Council Regulation (EC) No. 604/2013 of 26 June 2013 (recast Dublin II Regulation) > Article 27
European Union Law > EN - Dublin III Regulation, Council Regulation (EC) No. 604/2013 of 26 June 2013 (recast Dublin II Regulation) > Article 29
European Union Law > EN - Dublin III Regulation, Council Regulation (EC) No. 604/2013 of 26 June 2013 (recast Dublin II Regulation) > Article 27
European Union Law > EN - Dublin III Regulation, Council Regulation (EC) No. 604/2013 of 26 June 2013 (recast Dublin II Regulation) > Article 29
National / Other Legislative Provisions:
Sweden - Ch. 1
Cl. 9 Aliens Act (2005:716)
Sweden - Ch. 12
Cl. 13 Aliens Act (2005:716)
Cl. 9 Aliens Act (2005:716)
Sweden - Ch. 12
Cl. 13 Aliens Act (2005:716)
Printer-friendly version
PDF version
Rubrik:
Migrationsöverdomstolen fann att frågan om tidsfrist för överföring av en sökande enligt artikel 29.1 Dublinförordningen har löpt ut inte har betydelse för fastställandet av ansvarig medlemsstat och ska därför inte omfattas av domstolens prövning av överklagande av överföringsbeslut enligt Dublinförordningen.
Fakta:
Den sökande (”Sökanden”) ansökte om asyl i Sverige i december 2014. Migrationsverket avvisade ansökan och beslutade att överföra Sökanden till Tyskland (”Migrationsverket”) efter att det framkommit att den Sökande tidigare ansökt om asyl i Tyskland, med motiveringen att hälsotillståndet och situation i Tyskland inte utgjorde skäl att avstå från att tillämpa Dublinförordningen.
Den Sökande överklagade Migrationsverket beslut. I samband med att överklagandet överlämnades till förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen (”Migrationsdomstolen”) beslutade Migrationsverket att avbryta verkställigheten tills vidare (inhibition) med stöd av Utlänningslagen (2005:716) och Dublinförordningen.
Migrationsdomstolen delade Migrationsverkets bedömning och avslog överklagandet och upphävde beslutet om inhibition.
Sökanden överklagade Migrationsdomstolens beslut med anförande att Migrationsverket inte kan besluta om ett inhibitionsbeslut som får till följd att den 6 månaders tidsfrist för överföring av sökande till ansvarig medlemsstat i enlighet med Dublinförordningen förlängs, och vid tiden då Migrationsdomstolen dömde i Sökandens mål hade tidsfristen för överföring av Sökanden till Tyskland gått ut.
Beslut och överväganden:
Kammarrätten i Stockholm (”Migrationsöverdomstolen”) konstaterade inledningsvis att enligt tidigare rättspraxis från Europadomstolen får en sökande åberopa andra brister än systembrister vid ett överklagande av ett beslut om överföring enligt Dublinförordningen, förutsatt att de åberopade bristerna har betydelse för förfarandet att fastställa ansvarig medlemsstat.
Migrationsöverdomstolen konstaterade att frågan om tidsfrist för överföring inte har någon betydelse vid fastställande av ansvarig medlemsstat enligt Dublinförordningen och ska därför inte omfattas av domstolens prövning av ett överklagande av ett överföringsbeslut enligt Dublinförordningen. Mot bakgrund därav fastslog Migrationsöverdomstolen att Migrationsdomstolen inte förfarit felaktigt när den inte tog ställning till om tidsfristen för att överföra Sökanden till Tyskland löpt ut.
Utfall:
Sökandens överklagande avslogs och beslutet om inhibition upphörde att gälla.
Observations/Comments:
This case summary was written by Linklaters LLP.
This case summary was proof read by Samuel Palmer.
