Sverige - Migrationsöverdomstolen, 21 April 2011, UM 7851-10

A ansökte om asyl i Sverige i september 2009. A är född och uppvuxen i Kismayoområdet i Somalia och födde där ett utomäktenskapligt barn år 2002. Fadern till barnet lämnade A när han fick veta att hon blivit gravid. A:s föräldrar är skilda och hennes far har två söner i ett annat äktenskap. Familjen tillhör klanen Ashraf, som utmärker sig för stor religiositet. När A:s ena halvbror fick reda på att A fött ett utomäktenskapligt barn försökte han mörda henne genom att knivhugga A i halsen och benet. Med hjälp av grannar tog sig A till sin moster i Bureo (Somaliland). Mostern och en morbror försökte få de manliga släktingarna att avstå från att bestraffa A men de vägrade. Flera manliga släktingar ansåg att A begått ett brott mot sharialagstiftningen, att hon dragit skam över familjen och att hon ska stenas till döds.  A lämnade kort därefter Bureo och bosatte sig i en by utanför Kismayo. Under 2009 fick hon veta att släktingar med hjälp av Al Shabaab letat efter henne i Kismayoområdet. För att tvinga mostern i Kismayo att berätta var A befann sig grep de mosterns dotter. Mostern hjälpte A att lämna landet.

Migrationsverket avslog A:s asylansökan eftersom de inte ansåg att hon hade gjort sannolikt att hon riskerar förföljelse eller annan skyddsgrundande behandling vid ett återvändande till Somalia. De ansåg att A:s berättelse var oklar, främst vad gäller de orter hon vistats på, och att det inte framstod som trovärdigt att hennes släktingar kommit och letat efter henne i Kismayo först år 2009. Migrationsverket framhöll dessutom att hoten mot A är andrahandsuppgifter.

Även Migrationsdomstolen avslog A:s överklagan. Domstolen ifrågasatte inte att A fött ett utomäktenskapligt barn, att hon i anslutning till detta knivhuggits av sin halvbror och att hon därefter lämnat Somaliland. Däremot framhåller domstolen att A inte råkat ut för någonting sedan hon lämnat Somaliland 2002 och att uppgifterna om att hon ska ha eftersökts i Kismayo år 2009 är andrahandsuppgifter. Domstolen anser inte att A lämnat någon rimlig förklaring till varför det dröjde till 2009 innan halvbröderna sökte efter henne i Kismayo trots att de redan 2002 visste om att hon hade en moster där. Därför ansåg migrationsdomstolen att A inte gjort sannolikt att det fortfarande finns en konkret och aktuell hotbild mot henne.

I sin överklagan till Migrationsöverdomstolen argumenterade A för att hon ska anses trovärdig eftersom hon genomgående berättat en och samma historia och att hon hållit fast vid även de uppgifter som Migrationsverket och migrationsdomstolen ifrågasatt. Att de manliga släktingarna inte sökt henne i Kismayo förrän 2009 förklarade hon med att hon hållit sig gömd och att det var först då som halvbröderna fick hjälp av Al Shabaab. A menar att det inte finns något rimligt internt flyktalternativ för henne sedan även mostern och hennes familj utsatts av repressalier av Al Shabaab.

I den muntliga förhandlingen uppgav A att även hennes dotter löper risk att dödas av ”hedersskäl”. Hon förtydligade också att det inte varit möjligt för henne att åberopa förstahandsuppgifter eftersom det hade medfört döden att möta de släktingar som söker henne. Migrationsverket menade att A:s klantillhörighet och hemvist inte är säkerställda och att hennes asylskäl därför ska prövas mot hela Somalia. Migrationsverket ansåg att A kan vistas i Somaliland eftersom läget där bedöms vara stabilt och det inte råder några svåra motsättningar där.