Sverige - Migrationsöverdomstolen, 11 Juni 2012, UM 9681-10, MIG 2012:9

Beslutande stat:
Sökandes ursprungsland:
Avgörandedatum:
11-06-2012
Målnummer:
UM 9681-10
Annat målnummer::
MIG 2012:9
Court:
Migrationsöverdomstolen
National / Other Legislative Provisions:
Sweden - Utlänningslagen (Aliens Act) (2005:716) - Chapter 4 Section 1
Sweden - Utlänningslagen (Aliens Act) (2005:716) - Chapter 4 Section 2
Sweden - Utlänningslagen (Aliens Act) (2005:716) - Chapter 5 Section 1
Sweden - Utlänningslagen (Aliens Act) (2005:716) - Chapter 5 Section 1(b)
Sweden - Utlänningslagen (Aliens Act) (2005:716) - Chapter 4 Section 2(a)
Sweden -Utlänningslagen (Aliens Act) (2005:716) - Chapter 5 Section 1
Printer-friendly versionPrinter-friendly versionPDF versionPDF version
Rubrik: 

Om det finns ett land som uppfyller kriterierna för ett s.k. säkert tredje land får en asylansökan avvisas. Om ansökan inte avvisas ska prövning ske i enlighet med den asylsökandes ansökan och den sökande kan inte nekas uppehållstillstånd med hänvisning till ett säkert tredjeland. 

Fakta: 

A och hennes barn B och C sökte asyl i Sverige. A är medborgare i Senegal, medan barnen är medborgare i både Senegal och Nigera. A:s make och barnens far uppgavs vara försvunnen. Familjen hade enbart varit bosatta i Senegal, men besökt makens föräldrar i Nigera. Asylskäl åberopades mot Senegal såväl som Nigeria.

Migrationsverket prövade och avslog ansökningarna med motiveringen att A, B och C visserligen var flyktingar i förhållande till Senegal, men att de saknade skyddsbehov mot Nigeria. A, B och C ansågs ha tillräcklig anknytning till Nigeria för att det skulle anses rimligt och relevant att de bosatte sig där.

A,B och C överklagade beslutet till migrationsdomstolen. Migrationsverket bestred bifall till överklagandet.

Migrationsdomstolen biföll överklagandet och beviljade A, B och C permanent uppehållstillstånd, flyktingsstatusförklaring och resedokument. Enligt domstolens mening kan, så snart prövning har skett i sak, en asylansökan inte avslås med hänvisning till att det finns ett säkert tredje land. Om det bedöms finnas ett säkert tredje land ska ansökningen avvisas, dvs. prövning nekas i sak. Migrationsverket har inte avvisat asylansökningarna utan istället prövat A, B och C:s ansökningar om asyl och bedömt dem vara flyktingar i förhållande till Senegal. Det saknas då lagliga förutsättningar för att avslå ansökan om uppehållstillstånd för A med hänvisning till att Nigeria är ett säkert tredje land och hennes anknytning dit. Med principen om familjens enhet och att det rör barn ska B och C bedömas på samma sätt.

Migrationsverket överklagade migrationsdomstolens dom till Migrationsöverdomstolen. 

Beslut och överväganden: 

Migrationsöverdomstolen avslog överklagandet och fastställde migrationsdomstolens dom.

Bestämmelserna i 5 kap. 1 § och 5 kap. 1 b § utlänningslagen fick sin nuvarande lydelse den 1 januari 2010 i samband med genomförande av skyddsgrundsdirektivet och rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus (asylprocedurdirektivet). Det var enligt den tidigare lydelsen av 5 kap. 1 § första stycket utlänningslagen möjligt att avslå en asylansökan med hänvisning till att det fanns ett s.k. säkert tredjeland. Därmed avsågs ett land där sökanden antingen hade uppehållit sig före ankomsten till Sverige eller som sökanden hade särskild anknytning till och var skyddad i på sätt som särskilt angavs i paragrafen. I sådana situationer kunde uppehållstillstånd vägras utan att en materiell prövning gjordes gentemot det land mot vilket utlänningen sökt asyl.

I förarbetena till lagändringen anfördes bl.a. att 5 kap. 1 b § utlänningslagen skulle införas eftersom en harmonisering av det svenska regelverket och asylprocedurdirektivets bestämmelser var nödvändig. Bakgrunden var bl.a. att de svenska bestämmelserna om när uppehållstillstånd fick vägras en asylsökande inte var lika detaljerade som direktivets vad gällde det skydd utlänningen skulle vara tillförsäkrad för att bestämmelserna skulle vara tillämpliga (prop. 2009/10:31 s. 216). Det noterades därvid också att det i asylprocedurdirektivet framgick (av artikel 25.2 c) att medlemsstaterna fick neka att pröva en asylansökan enligt denna artikel om ett land som inte var en medlemsstat betraktades som ett säkert tredjeland för sökanden enligt artikel 27, medan motsvarande bestämmelser i svensk rätt innebar att uppehållstillstånd i stället fick vägras. Bestämmelserna om bl.a. säkert tredjeland borde utformas så att asylansökan skulle få avvisas om någon av de uppräknade situationerna förelåg.

Genom ändringarna i utlänningslagen den 1 januari 2010 infördes av huvudsakligen dessa skäl i 5 kap. 1 b § bestämmelser om möjlighet att avvisa en ansökan om uppehållstillstånd därför att det finns ett land som uppfyller kraven i punkt 3 i första stycket i samma paragraf (i fortsättningen benämnt säkert tredjeland).

Om det finns ett land som uppfyller kriterier för säkert tredje land får materiell prövning gentemot det land mot vilket utlänningen sökt asyl underlåtas och ansökan i stället avvisas. Om prövningen inte resulterar i avvisning av asylansökan, ska prövning ske i enlighet med utlänningens ansökan och med tillämpning av de regler som gäller för sådan prövning.

Asylprocedurdirektivet öppnar i artikel 27.2 b en möjlighet för medlemsstaterna att på nationell nivå fastställa länder som i allmänhet betraktas som säkra. Sverige har dock inte valt en sådan modell (prop. 2009/10:31 s. 218). I stället anges det i 5 kap. 1 b § första stycket 3 utlänningslagen uttryckligen vilka kriterier som måste vara uppfyllda i det enskilda fallet för att det ska vara möjligt att avvisa en asylansökan för att det finns ett säkert tredjeland.

När det gäller A hade Migrationsverket kunnat börja med att tillämpa 5 kap. 1 b § första stycket 3 utlänningslagen vid en prövning av om Nigeria skulle kunna utgöra ett säkert tredjeland för A och då möjligen som ett resultat av denna prövning avvisa ansökan. Migrationsverket har emellertid valt att pröva A:s asylskäl mot Senegal och därvid funnit att sådana skäl föreligger. Eftersom Migrationsverket har materiellt prövat A:s asylansökan, och utformningen av den nuvarande lagstiftningen inte ger utrymme för att avslå A:s asylansökan med hänvisning till att hon kan bosätta sig i Nigeria när hon har bedömts ha flyktingskäl gentemot Senegal, ska Migrationsverkets överklagande ska därför avslås.

När det härefter gäller B och C är det i målet ostridigt att de är A:s minderåriga barn och att de är att anse som flyktingar enligt 4 kap. 1 § utlänningslagen gentemot Senegal. Med beaktande av att B och C är A:s minderåriga barn, att de är att anse som flyktingar, principerna om familjens enhet och barnets bästa finner Migrationsöverdomstolen att Migrationsverkets överklagande beträffande dem ska avslås.  

Utfall: 

“Överklagandet avslogs och de klagandena beviljades uppehållstillstånd som flyktingar. 

Observations/Comments: 

Migrationsöverdomstolen har den 4 november 2013 i UM 5045-12 klargjort i en dom att det inte är möjligt att avvisa en asylansökan med hänvisning till att sökandeni en annan EU-stat har förklarats vara alternativt skyddsbehövande. I den situationen är det istället Dublinförordningens bestämmelser som blir tillämpliga.

Other sources cited: 

Prop. 2009/10:31 -Genomförande av skyddsgrundsdirektivet och asylprocedurdirektivet