Sverige - Migrationsöverdomstolen, 11 februari 2013, , UM 2953-12, MIG 2013:2

ECRE is currently working on redeveloping the website. Visitors can still access the database and search for asylum-related judgments up until 2021.

Beslutande stat:
Sökandes ursprungsland:
Avgörandedatum:
11-02-2013
Målnummer:
UM 2953-12
Annat målnummer::
MIG 2013:2
Court:
Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen
Nyckelord:
National / Other Legislative Provisions:
Sweden - Utlänningslagen (Aliens Act) (2005:716) - Chapter 4 Section 1
Sweden - Utlänningslagen (Aliens Act) (2005:716) - Chapter 4 Section 2
Sweden - Förvaltningslagen (Administrative Procedure Act) (1971:291) - Chapter 8
Printer-friendly versionPrinter-friendly versionPDF versionPDF version
Rubrik: 

Migrationsöverdomstolen återförvisar ärendet till Migrationsdomstolen för utredning av huruvida det finns ett internflyktsalternativ för mannen från Afghanistan. Domstolen konstaterar att internflyktsalternativet alltid ska utredas inom ramen för skyddsbedömningen. 

Fakta: 

En man från Afghanistan, A, ansöker i juni 2011 om uppehållstillstånd i Sverige. Migrationsverket ifrågasätter trovärdigheten i hans berättelse och avslår därför ansökan den 27 oktober 2011. A överklagar till Migrationsdomstolen som i mars 2012 upphäver Migrationsverkets beslut om utvisning och istället beviljar honom permanent uppehållstillstånd samt status som alternativt skyddsbehövande. Migrationsverket överklagar Migrationsdomstolens dom till Migrationsöverdomstolen och anför att den förra inte utrett förekomsten av ett internflyktsalternativ, vilket ska vara en integrerad del av varje skyddsbedömning, och att domstolen således inte uppfyllt sin utredningsskyldighet enligt 8 § förvaltningsprocesslagen (1971:291). A bestrider bifall till överklagandet och anför att Migrationsverket har åberops- och bevisbörda för att det föreligger ett internt flyktalternativ som gör att utlänningen inte kan anses vara i behov av skydd. Migrationsverket åberopade inte något internflyktsalternativ inför domstolen och visade således inte på ett tillräckligt konkret och precist område som kunde utgöra ett internflyktsalternativ för A. Detta tyder, enligt A, på att Migrationsverkets agerande kan ses som ett aktivt ställningstagande mot att internflykt skulle vara tillämpligt. 

Beslut och överväganden: 

Migrationsöverdomstolen beviljar prövningstillstånd och frågan som domstolen har att avgöra är huruvida ett internflyktsalternativ är tillämpligt för A:s del och, framför allt, vilket ansvar domstolarna har för att utreda och pröva om ett sådant internt flyktalternativ föreligger.

Migrationsöverdomstolen hänvisar inledningsvis till punkt 91 i UNHCR:s handbok och artikel 8 i EU:s skyddsgrundsdirektiv för att därefter dra slutsatsen att en fruktan för förföljelse inte alltid behöver avse hela ursprungslandets territorium och att behov av internationellt skydd inte föreligger om den asylsökande har ett internt flyktalternativ. Därefter hänvisas till svenska förarbetsuttalanden och praxis från Migrationsöverdomstolen rörande internflykt. Det konstateras vidare att prövningen ska göras på samma sätt oavsett om bedömningen avser flyktingskap eller subsidiärt skydd.  Domstolen kommer till slutsatsen att det av Sveriges internationella åtaganden följer att internflyktsalternativets tillämplighet ska utredas i samband med prövningen av om en person är flykting eller skyddsbehövande. Det går således inte, enligt domstolen, att dra slutsatsen att en asylsökande är i behov av internationellt skydd utan att ha beaktat dennes möjlighet att bosätta sig på en annan plats i ursprungslandet.

Migrationsöverdomstolen övergår därefter till att påminna om Migrationsdomstolens utredningsskyldighet enligt 8§ förvaltningsprocesslagen och att även förarbetena till bestämmelsen tydliggör att det ytterst är domstolen som har ansvaret för utredningen i ett mål, men att ansvaret sträcker sig olika långt i olika mål och att det i stor utsträckning kan ankomma på parterna själva att ta fram utredning. Normalt kan rätten förväntas ge part besked om att dennes talan behöver kompletteras i någon del. Vidare erinras om att prövningens tyngdpunkt ligger i första instans, dvs. i detta fall Migrationsverket. I fråga om bedömning av om en person är flykting eller skyddsbehövande tydliggör Migrationsöverdomstolen att domstolen måste se till att den har tillräckligt med utredning för att kunna ta ställning till frågan om internflykt. Saknas information i målet ska domstolen, enligt Migrationsöverdomstolen, använda sin processledning och begära in nödvändig information. Att det är Migrationsverket som har bevisbördan för att det finns ett rimligt och relevant internflyktsalternativ (jfr MIG 2009:4) fråntar inte domstolen ansvaret för prövningen av internflykt i samband med bedömningen av skyddsbehovet.  Eftersom det, i det aktuella målet avseende A, inte kan klart utläsas av migrationsdomstolens dom att domstolen tagit ställning till frågan om internflyktsalternativet återförvisas målet till migrationsdomstolen för fortsatt handläggning.

Migrationsdomstolens beslut om uppehållstillstånd och status som alternativt skyddsbehövande upphävs. 

Utfall: 

Överklagan beviljad och ärendet återförvisas till migrationsdomstolen för fortsatt handläggning.  

Other sources cited: 

UNHCR's Guidelines on International Protection: 'Internal Flight or Relocation Alternative' within the context of Article 1 A (2) of the 1951 Convention and/or the 1967 Protocol relating to the Status of Refugees, Section III. A. (33)–(34).

Prop. 2005/06:6 p. 28, prop. 1996/97:25 p. 101, prop. 2009/10:31 p. 135, prop. 1971:30 p. 529 et seq., prop. 2004/05:170 p. 154.

Case Law Cited: 

Sweden - MIG 2007:9

Sweden - MIG 2007:33 II

Sweden - MIG 2008:20

Sweden - MIG 2009:4