Sverige - Migrationsöverdomstolen, 1 juni 2016, UM 8907-14

Kammarrätten i Stockholm (”Migrationsöverdomstolen”) konstateradeinledningsvis att av QAI:s personbevis framgick att han var gift med Sökanden. Vidare hade släktskapet med Barnen klargjorts genom DNA-analys. Att QAI och den Sökande levt i hushållsgemenskap innan QAI kom till Sverige var inte tvistigt. Den Sökande och Barnen var därmed berättigade till uppehållstillstånd förutsatt att de kunde styrka sina identiteter.

Det noterades att när det gäller fråga om en sökandes identitet har Migrationsöverdomstolen i ett flertal avgöranden konstaterat att den som ansöker om uppehållstillstånd på grund av anknytning måste klarlägga sin identitet. Att klarlägga sin identitet avser ett högt beviskrav, nämligen att identiteten ska vara styrkt.

På grund av förhållanden i den sökandes hemland kan det ibland vara svårt eller omöjligt för den sökande att skaffa fram dokument som klarlägger den sökandes identitet. Migrationsöverdomstolens praxis har utvecklat en bevislättnadsregel avseende identitet, där en sökande har en lägre bevisbörda avseende sin identitet om den sökande är en förälder från ett land med ingen eller dåligt fungerande myndighetsstruktur som ansöker om uppehållstillstånd på grund av anknytning till den andra föräldern. Under sådana omständigheter behöver den sökande endast göra sin identitet sannolik. Tillämpning av bevislättnadsregeln förutsätter att det finns en DNA-analys som styrker att den sökande tillsammans med anknytningspersonen är föräldrar till barnen, samt att den sökande och anknytningspersonen levt i hushållsgemenskap innan anknytningspersonen kom till Sverige. Motsvarande gäller för sökandens och anknytningspersonens barn, dvs. det räcker att barnet gör sin identitet sannolik.

Givet att förhållandena i Somalia var sådana att det under lång tid varit svårt att få myndigheterna att utfärda godtagbara identitetshandlingar och att den Sökande och QAI levt i hushållsgemenskap i Somalia indikerade att den Sökanden och Barnen hade rätt att kräva bevislättnad och att de endast hade att göra sina identiteter sannolika. Att den Sökande och QAI lämnat oriktiga och motstridiga uppgifter, dels avseende om den Sökande och QAI levt själva i Somalia eller tillsammans med QAI:s föräldrar och dels avseende att tidigare ansökningar omfattat barn som inte varit deras biologiska barn talad emot en sådan bevislättnad. Enligt Migrationsöverdomstolen hade den första uppgiften inte någon direkt bäring på den Sökandes och Barnens identitet och kunde därför bortses ifrån. Den andra uppgiften, även om den var allvarlig, var hänförlig till tidigare ansökningar och inte den ansökan som nu är för handen. Även om uppgifter som framkommit under tidigare ansökningar ska vägas in i bedömningen av tillförlitligheten av lämnade uppgifter i det förevarande fallet, fann Migrationsöverdomstolen att QAI:s intresse av att kunna bo med Sökanden och Barnens väger tyngre än samhällets intresse av att kunna kontrollera utlänningars in och utresa i landet. Att QAI uppehöll sig i Sverige i egenskap av skyddsbehövande gavs betydande vikt vid bedömningen.

Av de uppgifter som framkommit under utredning ansåg Migrationsöverdomstolen att den Sökande hade gjort sin identitet sannolik och den Sökande beviljades uppehållstillstånd. De minderåriga Barnen är ogifta och omyndiga och har via anknytning till sin far QAI rätt till uppehållstillstånd om de kan stryka sina identiteter. Migrationsöverdomstolen konstaterade att samma förhållanden förelåg för de omyndiga Barnen som för den Sökande. Då de omyndiga Barnen ansågs ha gjort sina identiteter sannolika beviljades även de permanent uppehållstillstånd.

Vad avsåg den myndiga dottern konstaterade Migrationsöverdomstolen inledningsvis att hennes mor och syskon fått bevislättnad angående sina identiteter. Migrationsöverdomstolen ansåg att då den myndiga dotterns föräldrar och syskon beviljats uppehållstillstånd i Sverige och samma förutsättningar förelåg för henne som för den Sökande var det tillräckligt att hon gjorde sin identitet sannolik, vilket Migrationsöverdomstolen ansågs att hon hade gjort.

Migrationsöverdomstolen hade sedan att pröva om det myndiga Barnet uppfyllde kraven på hushållsgemenskap och särskilt beroendeförhållande.

Migrationsöverdomstolen konstaterade att det var ostridigt att det myndiga Barnet hade levt i hushållsgemenskap med QAI, den Sökande och de omyndiga Barnen innan QAI flyttade till Sverige. Vidare konstaterades att det myndiga Barnet levt större delen av sitt liv i Somalia och av utredningen hade inte framkommit någon information som tydde på att hon hade påbörjat ett eget familjeliv eller att hon skulle ha andra nära släktingar i Etiopien, där den Sökande och Barnen bodde vid tidpunkten för ansökan. Då den Sökande och de omyndiga Barnen beviljats uppehållstillstånd i Sverige skulle det myndiga Barnet sannolikt bli ensam kvar i Etiopien om hon inte beviljades uppehållstillstånd. Enligt Migrationsöverdomstolen var omständigheterna sådana att det myndiga Barnet ansåg höra till QAI och den Sökandes familj.

Slutligen hade Migrationsöverdomstolen att pröva om det kan anses vara proportionerligt att inskränka det myndiga Barnets anhörigas rätt till familjeliv med det myndiga Barnet genom att vägra henne uppehållstillstånd. Då QAI hade fått uppehållstillstånd i Sverige som skyddsbehövande fanns det ingen möjlighet för familjen att utöva sitt familjeliv i Somalia. Under utredningen hade inte heller framkommit någon information som tyder på att familjen hade en laglig rätt att vistas i Etiopien eller i något annat land. Den enda möjligheten för familjen att utöva sitt familjeliv var att det myndiga Barnet beviljades uppehållstillstånd.

Mot bakgrund av ovan fann Migrationsöverdomstolen att det förelåg ett sådant beroendeförhållande mellan det myndiga Barnet, QAI och den Sökande, att kravet på särskilt beroendeförhållande var uppfyllt. Det myndiga Barnet skulle därför beviljas uppehållstillstånd.