Sverige - Migrationsöverdomstolen, 2 April 2008, UM 1436-07

Beslutande stat:
Sökandes ursprungsland:
Avgörandedatum:
02-04-2008
Målnummer:
UM 1436-07
Annat målnummer::
MIG 2008:12
Court:
Migrationsöverdomstolen (Kammarrätten i Stockholm)
National / Other Legislative Provisions:
Sweden - Utlänningslagen (Aliens Act) (2005:716) - Chapter 12 Section 18
Sweden - Utlänningslagen (Aliens Act) (2005:716) - Chapter 12 Section 19
Printer-friendly versionPrinter-friendly version
Rubrik: 

Nya bedömningar och riktlinjer från UNHCR gällande skyddsbehov och möjlighet till inre flyktalternativ utgör en sådan nya omständighet som avses i 12 kap. 19 § utlänningslagen.

UNHCR:s rapport om att situationen i Sri Lanka på väsentliga punkter har förvärrats för den grupp som den klagande tillhör innebär en sådan ny omständighet som kan antas utgöra ett bestående hinder mot verkställighet som avses i 12 kap. 1, 2 eller 3 § och ska därför leda till ny prövning.

Fakta: 

A sökte asyl i Sverige och åberopade skyddsbehov. A är tamil och kommer från nordöstra Sri Lanka. I sin asylansökan uppgav A att han utfört uppdrag åt den tamilska gerillan LTTE genom att transportera paket till Colombo och att han är eftersökt av såväl LTTE som Karuna-fraktionen eftersom han inte vill fortsätta med dessa transporter. En kallelse från juni 2007 som A:s föräldrar fått från Karunas grupp bekräftar att de söker honom. A:s familj har utsatts för hot och trakasserier från beväpnade grupper. A:s mor vände sig därför till Sri Lanka Monitoring Mission och klagade. A uppger att hans familj nu utsätts för press från både Karunas grupp och LTTE och att han därför inte har möjlighet att få skydd någonstans inom Sri Lanka.
Migrationsverket avslog A:s ansökan och beslutet fastställdes därefter av Utlänningsnämnden med hänvisning till att det inte var styrkt att A var eftersökt av LTTE. Vidare konstaterades att ifall A ändå skulle utsättas för trakasserier hade han möjlighet att söka skydd i andra delar av Sri Lanka.

Migrationsverket tog upp A:s ärende på nytt under den tillfälliga lagen och beslutade återigen att avslå hans ansökan. De fann inte heller anledning att avbryta verkställningen av A:s avvisningsbeslut med tillämpning av 12 kap. 18 § i den nya utlänningslagen eller att bevilja ny prövning enligt 12 kap. 19 § i samma lag. Migrationsdomstolen avslog A:s överklagan och migrationsöverdomstolen meddelade inget prövningstillstånd.

Ett par månader senare ansökte A återigen om ny prövning med hänvisning till den förvärrade situationen på Sri Lanka men Migrationsverket beslutade att inte bevilja någon ny prövning.

A överklagade beslutet och hänvisade till en ny rapport från UNHCR, enligt vilken det inte finns någon realistisk möjlighet till inre flyktalternativ på Sri Lanka. Migrationsdomstolen avslog överklagan med hänvisning till att det A anförde om angående frågan om inre flyktalternativ inte kunde anses vara sådana omständigheter att de bör leda till en ny prövning. A överklagade beslutet till Migrationsöverdomstolen som bestämde att Migrationsverkets beslut om avvisning av A inte fick verkställas.

Beslut och överväganden: 

A anförde i sin överklagan till Migrationsöverdomstolen att migrationsdomstolens bedömning av möjligheterna till inre flykt och situationen på Sri Lanka var felaktig. A framhöll att situationen för tamiler från de norra och östra delarna av Sri Lanka har förvärrats oavbrutet och att pågår en väpnad konflikt. Till stöd för detta åberopade A UNHCR:s nya allmänna riktlinjer för asylsökande från Sri Lanka, där UNHCR uttalar att tamiler ska betraktas som flyktingar eller skyddsbehövande i övrigt och att något inre flyktalternativ inte finns. Migrationsöverdomstolen menade att frågan om möjligheten till inre flyktalternativ måste betraktas som en ny omständighet eftersom UNHCR:s riktlinjer och rekommendationer ska vara vägledande för bedömningen av asylsökanden.

A åberopade dessutom i sin överklagan att han blivit utsatt för tortyr av Karunas befäl år 2004 för att tvingas fortsätta arbeta för LTTE och utföra uppdrag åt dem. Att han inte tidigare berättat om detta förklarar A med att han inte upplevt att han har fått tillfälle att i detalj redogöra för de hot och den misshandel han utsatts för, och att han inte tidigare har haft anledning att skilja mellan ordet tortyr och ordet misshandel.

Migrationsverket ansåg att situationen på Sri Lanka inte förändrats i så stor utsträckning att den skulle ses som en ny omständighet i utlänningslagens mening. De framhöll vidare att det trots det allvarliga säkerhetsläget fanns ett fortsatt utrymme för inre flykt. Migrationsverket menade vidare att UNHCR:s bedömning gällde möjligheterna att resa inom landet men att A kan undvika de eventuella faror som är förknippade med internt resande, eftersom han reser från Sverige och kan komma direkt till Columbo. Migrationsverket menade vidare att A kunde anses ha viss anknytning till Columbo eftersom han i sitt arbete pendlat mellan staden och sin hemort. Vidare påpekades att är A ogift och inte har några minderåriga barn på hemorten. Migrationsverket hänvisade också till en rapport från Storbritanniens inrikesdepartement om Sri Lanka där det framgår att det råder delade meningar om hur situationen på Sri Lanka ska bedömas. Migrationsverket framhöll att den dokumentation som A gett in inte visade att A:s individuella riskbild vad gäller övergrepp hade förändrats på ett sådant sätt att den utgjorde ett bestående hinder mot verkställighet. Vad gäller A:s uppgift om tortyr konstaterade Migrationsverket att den förvisso var ny men att det saknades en godtagbar förklaring till varför uppgiften inte åberopats tidigare.

Migrationsöverdomstolen konstaterar att UNHCR:s nya bedömning av säkerhetsläget och möjligheten till internt flyktalternativ på Sri Lanka utgör en ny omständighet. Frågan som domstolen ska pröva är då om den nya omständigheten också kan antas utgöra ett sådant bestående hinder mot verkställighet som avses i 12 kap. 1, 2 eller 3 § utlänningslagen.

Migrationsöverdomstolen framhåller att de i ett tidigare avgörande (MIG 2007:33 II)har konstaterat att UNHCR:s rapporter är en viktig källa för vägledning men att dess rekommendationer inte utgör svensk lag. När det gäller Sri Lanka har UNHCR gjort bedömningen att personer som är eftersökta av LTTE eller andra grupper är att anse som flyktingar och att även andra personer som inte uppfyller kriterierna för flyktingskap enligt konventionen bör beviljas skydd på grund av den rådande situationen och det utbredda våldet i norra och östra Sri Lanka. Något inre flyktalternativ anses inte finnas för dessa grupper på grund av förföljelse från såväl LTTE som myndigheterna. I den rapport från Storbritanniens inrikesdepartement som Migrationsverket åberopat uppges att myndigheterna på Sri Lanka vill och kan erbjuda skydd för tamiler i de områden myndigheterna kontrollerar, med undantag för personer som haft en hög ställning inom LTTE. Rapporten delar inte heller UNHCR:s uppfattning om att det inte finns något inre flyktalternativ.

Migrationsöverdomstolen bedömer att det mot bakgrund av vad som framkommit om situationen på Sri Lanka och då A tillhör dem som UNHCR anser ska beviljas skydd finns anledning att anta att det kan föreligga ett bestående hinder mot verkställighet. Det finns därför skäl att bevilja en ny prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen.

Utfall: 

Migrationsöverdomstolen bifaller överklagan och överlämnar målet till Migrationsverket för ny prövning av frågan om uppehållstillstånd.