Sverige - Migrationsöverdomstolen, 19 mars 2007, UM 540-06

Beslutande stat:
Sökandes ursprungsland:
Avgörandedatum:
19-03-2007
Målnummer:
UM 540-06
Annat målnummer::
MIG 2007:12
Court:
Migrationsöverdomstolen (Kammarrätten i Stockholm)
Relevant Legislative Provisions:
National / Other Legislative Provisions:
Sweden - Utlänningslagen (Aliens Act) (2005:716) - Chapter 4 Section 1
Sweden - Utlänningslagen (Aliens Act) (2005:716) - Chapter 4 Section 2
Printer-friendly versionPrinter-friendly version
Rubrik: 

I en bedömning av om den asylsökande gjort sin berättelse sannolik ska Migrationsverket och domstolarna först pröva om den sökande kunnat göra sin berättelse sannolik genom den bevisning han eller hon åberopat och först därefter bedöma om han eller hon är trovärdig och kan ha rätt att få tvivelsmålets fördel.

Fakta: 

A ansökte om asyl i Sverige den 7 maj 2004. Han uppgav i sin ansökan att han, driven av hämndbegär mot den regim som dödat hans två bröder, i flera år försökt skapa opinion mot regimen utan att själv synas.

Migrationsverket konstaterade att A inte styrkt sin identitet men att ärendet, mot bakgrund av vad som kommit fram i ärendet, skulle prövas mot det uppgivna hemlandet. Migrationsverket avslog ansökan med hänvisning till att A inte gjort troligt att myndigheterna i hemlandet har ett särskilt intresse av honom eller att han vid ett återvändande riskerar att utsättas för förföljelse eller annan skyddsgrundande behandling.

A överklagade beslutet. Migrationsdomstolen biföll överklagan och beviljade A permanent uppehållstillstånd. Migrationsdomstolen påpekade att A:s berättelse spände över lång tid och innehöll en mångfald av detaljer. Migrationsdomstolen ansåg att A:s berättelse i allt väsentligt framstod som trovärdig vad gällde brödernas död och den misstänksamhet regimen därefter känt mot familjen. Domstolen menade vidare att det inte framstod som egendomligt att A av fruktan för regimen låtit bli att delta i öppen politisk aktivitet som kunnat vara farlig. Uppgiften att A varit frihetsberövad efter deltagande i demonstrationer 1990 och 1992 godtogs av domstolen mot bakgrund av A:s övriga uppgifter. Att A uppgett att han år 2002 frihetsberövads i det närmaste slumpmässigt, att frihetsberövandet blev långt och att han påstår sig ha lyckats rymma från ett sjukhus kan enligt migrationsdomstolen tyckas märkliga men inte så att A:s uppgifter i sig framstår som icke trovärdiga. A:s hustru B har lämnat uppgifter som styrker A:s uppgifter om att familjen utsatts för trakasserier från grupper med koppling till regimen och att dessa grupper uppfattat A som regimmotståndare. Att hustrun inte verkar känna till något om A:s deltagande i demonstrationer under 1980-talet och början av 1990-talet ansåg domstolen kunde förklaras med att A inte vågat berätta om detta för hustrun. Märkligare ansåg domstolen att det var att hustrun inte kunnat redogöra närmare för det något längre frihetsberövande som A ska ha varit utsatt för under deras äktenskap. Migrationsdomstolen ansåg att denna okunskap kunde förklaras med den press B levt och lever under.

Migrationsdomstolen framhöll att en asylsökande ska ges fördel av det uppkomna tvivelsmålet om hans eller hennes redogörelse framstår som trovärdig och det inte finns goda skäl att anta det motsatta eller redogörelsen strider mot allmänt kända fakta. Inkonsekvenser i berättelsen sänker trovärdigheten och om det framkommer att den asylsökande lämnat falska uppgifter i något betydelsefullt avseende kan det finnas anledning att helt ifrågasätta hans eller hennes trovärdighet. Migrationsdomstolen bedömde att den omständigheten att A uppgett ett annat namn i början av asylprocessen inte innebär att han lämnat en sådan falsk uppgift att A:s trovärdighet ska ifrågasättas helt. Inte heller i övrigt ansåg domstolen att A lämnat några sådana falska uppgifter. När det gäller bedömningen av huruvida det har funnits några inkonsekvenser i A:s redogörelse som kan påverka A:s trovärdighet ansåg inte domstolen att det inte funnits det. Domstolen lade därför A:s berättelse till grund för deras bedömning. Med hänsyn till förhållandena i hemlandet och att regimen där misstänker A för att vara regimmotståndare, vilket av vad som framkommit i ärendet enligt migrationsdomstolen också stämmer, ansåg domstolen att det inte kunde råda någon tvekan om att A redan i hemlandet hyste fruktan för förföljelse från hemlandets myndigheter eller regimtrogna grupper och att A vid ett återvändande har anledning att känna en sådan välgrundad fruktan. Han beviljades därför permanent uppehållstillstånd och flyktingförklaring.

Beslut och överväganden: 

Migrationsverket överklagade migrationsdomstolens beslut till Migrationsöverdomstolen som höll muntlig förhandling i målet.

Migrationsöverdomstolen hänvisar i sitt beslut till en tidigare dom (MIG 2006:1) där det konstaterats att Migrationsverket och i vissa fall även migrationsdomstolen, trots att det är den asylsökande som har den initiala bevisbördan, i vissa fall kan få dela ansvaret att fastställa vissa fakta. Vidare framhåller Migrationsöverdomstolen att en asylsökande kan få tvivelsmålets fördel om hans eller hennes berättelse framstår som trovärdig. En förutsättning för att denna regel ska bli aktuell är att den asylsökande ska ha gjort ett ärligt försök att styrka sin berättelse och att hans eller hennes allmänna trovärdighet inte ifrågasätts. I denna bedömning bör vikt fästas vid att berättelsen är sammanhängande och inte präglas av motstridiga uppgifter. De åberopade omständigheterna får inte heller strida mot allmänt kända fakta. Migrationsöverdomstolen konstaterar att Migrationsverket och domstolarna har att ta ställning till tillräckligheten i den sökandes åberopade skyddsskäl och om den sökande gjort sin asylberättelse sannolik, genom inlämnad bevisning eller genom att han eller hon bedöms vara trovärdig och därför ges tvivelsmålets fördel. Det finns emellertid situationer när det räcker att pröva ett av dessa två led.

Migrationsöverdomstolen understryker dock att när det gäller det andra ledet ska Migrationsverket och domstolarna först pröva om den sökande kunnat göra sin berättelse sannolik genom den bevisning han eller hon åberopat och först därefter göra en trovärdighetsbedömning. Migrationsöverdomstolen konstaterar därför att migrationsdomstolen gjort fel när de gjort en bedömning av A:s trovärdighet före bevisningen värderats. Migrationsöverdomstolen understryker att det är viktigt att noga skilja på vad som utgör bevismedel och vad som är den sökandes uppgifter.

Migrationsöverdomstolen konstaterar i sin bedömning av A:s åberopade bevisning att A till stöd för sin ansökan åberopat handlingar som ostridigt är falska eftersom namnet på den person handlingarna avser har ändrats. Handlingarna har därmed ett så lågt bevisvärde att domstolen bortser från dem i den fortsatta bedömningen. Migrationsöverdomstolen anser inte heller att den åberopade tidningsartikeln, bl.a. med beaktande av A:s oklara identitet, ger något nämnvärt stöd för A:s redogörelse. Vittnesmålen från B och C ger enligt Migrationsöverdomstolen ett visst stöd för A:s redogörelse. Överdomstolen bedömer dock att de är mycket vaga och detaljfattiga. B har även lämnat motstridiga uppgifter om viktiga händelser för familjen. Dessutom bör vittnenas uppgifter värderas med stor försiktighet eftersom båda har ett eget intresse av att A beviljas uppehållstillstånd. Migrationsöverdomstolen konstaterar sammanfattningsvis att A inte lyckats styrka sin berättelse med skriftlig eller annan bevisning.

I den efterföljande bedömningen av A:s trovärdighet framhåller Migrationsöverdomstolen att den omständigheten att en asylsökande lämnat oriktiga uppgifter om sin identitet normalt påverkar beslutet om tillstånd och även kan utgöra grund för återkallelse av uppehållstillstånd. Att A har åberopat falska handlingar till stöd för sin asylansökan minskar enligt Migrationsöverdomstolen starkt tilltron till A:s uppgifter i övrigt. Eftersom osanna påståenden och falska handlingar i sig inte är tillräckligt för att vägra uppehållstillstånd måste en helhetsbedömning göras. I denna konstaterar Migrationsöverdomstolen att A:s berättelse är vag och anmärkningsvärt detaljfattig. Han har inte kunnat lämna några närmare detaljer kring omständigheterna vid de upprepade frihetsberövandena, om hur han fick de påstådda fysiska skadorna eller om omständigheterna kring de demonstrationer han uppger sig deltagit i. Vidare har A i vissa avseenden ändrat sin berättelse och lämnat ett flertal motstridiga uppgifter. Dels har A uppgett att han alltid agerat försiktigt och försökt hålla sig undan, vilket strider mot uppgifterna om att han deltagit i demonstrationer och transporterat flygblad, och dels har A hävdat att han aldrig haft någon egentlig kontakt med organisationen samtidigt som det enligt hans berättelse varit organisationen som legat bakom A:s flykt från sjukhuset. Migrationsöverdomstolen bedömer att A inte gjort sin berättelse trovärdig och därmed inte kan få fördelen av bevislättnadsregeln.

Utfall: 

Migrationsöverdomstolen bifaller Migrationsverkets överklagan och fastställer Migrationsverkets beslut om utvisning. 

Subsequent Proceedings : 

The individual was granted a temporary permit because of practical problems with the expulsion.

Case Law Cited: 

Sweden - MIG 2006:7

Sweden - MIG 2006:1